Teckna joggare

Detta är en enkel teckningsuppgift för dig.
Teckna först klar alla rören på den springande figuren. Sedan tecknar du klar kroppen, ansiktet och kläderna.

Denna brukar jag ofta göra på kurser.
När jag gjort strecken på överkroppen, så frågar jag om personens högerben ska gå framåt eller bakåt. I de allra flesta fall så säger de att benet ska gå bakåt, samma riktning som den högra armen.
När jag sedan börjar springa på detta sätt så märker de att det ser lite konstigt ut med passgång.
De flesta tänker så automatiskt. Även en del professionella tecknare har jag varit tvungen att rätta på denna punkt.

Känslouttryck

BÖRJA MED att studera det arga ansiktet i 15 sekunder. Studera sedan det glada ansiktet i 15 sekunder. Tänk på hur olika du kände när du tittade på de två ansiktena.


Hur gick det?

Jag brukar göra denna övning i början på mina kurser.
Och eleverna brukar svara lite olika när de studerar den arga.
Att de blir lite irriterad, arg. Med den glada så brukar de själv bli glada, eller mer avslappnade.

När jag gjorde denna på en kurs på ett fängelse, så fick jag lite andra kommentarer.
En blev mer koncentrerad, en annan tyckte mer om att titta på den arga. Denna verkade ha mer vilja, energi. Den glada verkade lite fånig och viljelös.

Teckna katt 2

En halvtimme senare kom hon med denna teckning. Man kan riktigt känna hur mjuk pälsen är.

Studera speciellt hur hon fått fram örats form.

Teckna katt 1

Studera denna teckning av en katt som eleven Karin gjorde utifrån beskrivning från boken Teckna djur.

Efter att hon gjort den så föreslog jag att hon skulle göra om den. Och denna gång tänka på att hon klappar katten när hon tecknar pälsen och teckna på formen på huvudet.

Peter Madsen 6

Här är till slut den färdiga seriesidan.
Han berättade att ett album tar ungefär ett år att göra. Då har han ändå ett helt team som jobbar med albumet.

www.petermadsen.info

Peter Madsen 5

Färgläggningen är här på ett separat papper.
Jag har själv gjort en serie på detta gamla klassiska sätt.
Här används ett mer grängat papper för att får fram färgerna. Många använder flytande tusch för att färgerna kan bli för bleka i tryck med akvarell.

Man bör blöta papperet först och sedan lägga det under tungt tryck. Annars så buktar det sig när man färglägger och passningen med tuschlinjerna blir inte exakt. Här har Peter Madsen tejpat fast runt om som en extra försäkran att det inte ska byta form.

Han sa att till album nr 14, så skulle det färgläggas i datorn. Men att det ändå skulle ge samma känsla som det handkolorerade metoden.
Det brukar gå lite smidigare med datorfärgläggning och det är lättare att ändra på färger om man inte är riktigt nöjd. Ska bli intressant att se hur det blir.

www.petermadsen.info

Peter Madsen 4

Studera den fina tuschningen med pensel, troligen Winsor Newton serie 7, och bakrundslinjerna med penna eller stålstift.

Studera den effektfulla skuggningen på stenarna på bilden längst ner. Den mörka skuggningen bär upp hela seriesidan, liksom grunden på ett hus.

www.petermadsen.info

Peter Madsen 3

Det verkar som Peter tecknar först i blyerts, sedan skissar med en tuschpenna och till slut skuggar med en pensel, eller penselpenna.
Det är i detta stadie som en ung tecknare har mest att lära.

www.petermadsen.info

Peter Madsen 2

Han visade hur han jobbade steg för steg. Det tycker jag är speciellt intressant.
Hittade dock inte något från det senaste albumet, utan för album 11.
Här är den första slarviga bildmanuset. Vid ett tidigare tillfälle berättade han att det blir minst 10 olika versioner av bildmanus, innan det är dags att teckna noggrant i blyerts.
Detta brukar nybörjarelever grymta om. De kan ibland tycka att det är alldeles för jobbigt att göra två bildmanus.
Vet inte med säkerhet, men gissar på att det blir lite tydligare för de sista bildmanusen. Så är det i alla fall för mig.
Innan jag tecknar noggrant så låter jag flera läsa bildmanuset, så då måste det vara så tydligt att det går att läsa.

Mer om Peter Madsen på www.petermadsen.info

Peter Madsen

Jag var på föredrag av nordens kanske främsta albumtecknare, Peter Madsen.
Hans främsta verk är Valhall.
När han visade hur serien kom till, genom magnika skisser, så funderade jag på vilka tecknare/serietecknare som han inspirerades av.
Tycker själv att det till en början var mycket Asterix, Spirou men senare mer av Will Eisner och Linda&Valentin.
Han berättade efteråt att inspirationen mycket riktigt var Asterix, Spirou men även John Bauer. Vilket man ser speciellt tydligt på baksidan.

En sak som jag uppskattar med Peters verk är att han utvecklar något nytt i varje album. De blir hela tiden hantverksmässigt allt bättre. Detta senaste nr 13, Balladen om Balder, är inget undantag.

Denna ständiga ambitionshöjning har jag bara sett oss Giraud, när han jobbade med Blueberry, serien.


www.petermadsen.info

Så skapade Disney del 3

Så slutligen gick man in i det tredje rummet. Det kritiska rummet. I detta rum samlades oftast flera stycken. Man ställde där de kritiska frågorna, för att hitta de svaga punkterna. Varje projekt hade sina frågor. Man skulle dock inte leta efter lösningar i detta skede. Efter det gick man återigen in i drömmar-rummet för att hitta spännande lösningar på de svaga punkterna som man funnit i det kritiska rummet.

Detta är en liten kort sammanfattning av Disneys kraftfulla kreativa verktyg. Vi kan intyga att denna metod fungerar. Pröva själv! Lycka till!

Så skapade Disney del 2

Sedan var det dags att gå in i nästa rum. Det realistiska rummet. Där plockade man ut en del av idéerna och gjorde skisser, storyboard. Även i detta rum skulle man inte vara för kritisk, endast skissa ner så det blir tydligt. Men inte titta för mycket på perfekta vinklar mm.

Så skapade Disney

Jag ska berätta lite om en metodteknik som vi använder i Serieskolans kurser. Jag fick höra hur Walt Disney jobbade i sitt företag. Jag provade att utforma metoden så att det passar för serietecknare. Den fungerade, jag använder den i någon form dagligdags. Vi kallar den "Drömmaren, realisten & kritikern".

Walt Disney hade tre olika rum som viktiga verktyg i den kreativa processen. Vi går in i det första rummet. Drömmar-rummet. Där kunde ibland nästan alla i företaget samlas. Här skulle man skapa idéer. Idéerna kunde handla om ny figur, en scen eller annat projekt i företaget. I detta rum var man antingen stående eller gick omkring. Där fanns vissa regler. Bl a att i detta rum värderar man inte, man säger inte att den idén fungerar inte. Man tänker inte ens tanken. Alla idéer är bra och skrivs ner. Alla idéer leder till en ny idé. Och det fungerade, idéerna flödade i detta rum.

Elevbild med kommentar

Bild av Maria från en uppgift från Teckningsskolan.com.

Min bildkommentar: Grundställningen ser bra ut, med denna kroppställning som bygger på den undre streckgubben på övningsblad 15.
Kläderna och personens material känns genomtänkta ut. Kläderna känns mjuka och lite träningsoverall-tjocka ut.

Ställ dig själv i denna ställning, så märker du att det är mer naturligt att personens vänstra underarm går mer framåt.
Studera även vilken form den andra armens form får vid armvecket. Studera även skelettet på övningsblad 12. Jag har gjort en liten skiss på armen mer underifrån, med ränder för att tydliggöra formen på den armen.

Lycka till med tecknandet Maria!

Former i luften

Egentligen var det ingen som verkligen kunde lära mig hur man skulle teckna. Varken teckningsläraren i skolan eller Åke Skölds teckningskurs. Det enda de lärde mig var några kompositionsregler, fula streckgubbar och vilka pennor och penslar man skulle använda.
När jag själv började lära ut teckning, funderade jag mycket på hur man skulle lära ut denna kunskap.
För cirka 5 år sedan frågade en kompis som lärt sig olika inlärningstekniker, om jag inte såg former i luften.
Vadå! Se former i luften? Nej, det kan man väl inte göra.
Han hade hört att tecknare kunde se och vrida på bollar, rör, lådor och andra former.
Men jag funderade på det mer och funderade noga på hur jag tänker innan jag tecknar en bild. Så kom jag fram till att det nog var så att jag också såg former i luften. Men ofta går det så snabbt och automatiskt att man inte tänker på det.
Det är grunden till att kunna teckna.
Det verkar vara så med många kunskaper. För en själv är det så självklart, att man inte riktigt vet hur man gör. Det är ju svårt att veta vilken metod andra har. Man är inte ofta inne i andras hjärnor.
Jag gjorde fler övningar utifrån denna kunskap och märkte att de gav resultat och att eleverna blev också bättre och bättre.

Artikelillustrationen ovan är gjord av en ung praktikant på Serieskolan.com

Att teckna är jättelätt, tyckte jag när jag var ca 5-6 år, och tecknade hela dagarna. Jag studerade även andra tecknare, en del av dem tyckte jag var dåliga, så dåliga, att dem kunde jag redan teckna bättre än, medan andra var ganska bra. Det skulle säkert ta flera veckor innan jag blev lika bra som dem, men de allra bästa skulle det kanske ta så lång tid som 3-4 månader.
Efteråt när jag läst om barns utveckling, har jag förstått att det var en nödvändig fas, att ha en så optimistisk självbild om ens egen förmåga. För att kunna experimentera och ständigt pröva ens förmåga.
När jag kom upp i tonåren blev jag plötsligt mer kritisk, ingenting dög. Jag ville att varje streck skulle bli perfekt, annars var det ingen idé.
Även denna fas var nödvändig, att kunna se sitt material kritiskt ur andras synvinkel, annars ser man inte de svaga punkterna i vad man gör. Tyvärr så fastnade många och sluta skapa själv i denna fas. För mig tog det många år innan jag utvecklade en teknik där jag utnyttjade det bästa ur dessa två faser i min utveckling.
Mer om detta i senare inlägg.